Det finns platser där man ropar fort
byter åsikt innan tanken nått sitt slut
Det här var aldrig menat som en scen
mer som ett rum där orden får stå tyst
Jag skriver inte för att vinna strid
inte för applåder eller rätt i tid
Jag skriver för det som dröjer kvar
när tempot rusar men ansvaret tar slut
Vem säger det här – och varför nu?
Vem tjänar på att vi inte ser förbi?
Så vi bromsar upp
vi samlar oss
låter frågan väga mer än svaret först
Det kostar att stå upp
men mer att ge sig bort
När vi stannar upp
hörs det som var vårt
De säger snabbhet är handlingskraft
men konsekvensen hamnar alltid sist
Det som formar liv och framtid tyst
beslutas fort, sen kallas det för visst
Debatten flyttas bort från ljuset
till rum där få ens vet att den finns
Och tystnad lärs som överlevnad
inte som val – men som disciplin
När alla vet men ingen säger mer
är det då trygghet – eller rädsla vi ser?
Så vi bromsar upp
vi samlar oss
låter handling väga mer än ordens tröst
Det kostar att stå upp
men mer att stå tom
När vi stannar upp
är vi inte ensamma om
Jag har bränt mina fingrar mer än en gång
för principer som inte gick att sälja
Men hellre ärr än speglar som ljuger
hellre ansvar än att bara följa
För barnen som ser
och lär sig tyst
om ryggrad är något man tappar eller bär
Vill jag kunna säga
att jag stod kvar
när det blev dyrt att vara ärlig här
Så vi bromsar upp
vi reflekterar
låter tiden visa vad som håller än
Det kostar att stå upp
men tystnad mer
När vi stannar upp
börjar något leva igen
Inte fler slagord
inte högre ton
bara bättre frågor
och ett lugnare mod
